Har köpt mig ett par gråa tjocka lovikkavantar med lila mönster nere i sportaffären i stan.
Är egentligen inget stort fan utav de, tycker att de vita traditionella är asfula men älskade de gråa så fort jag la ögonen på dom.
Och fick en liten 'honom ska vi ha' ala Ferdinand känsla och köpte dom!

Dom är väldigt varma och gosiga.
Har bara använt de en gång för var gång jag ska ta dom så ligger där en liten lurvboll på dom och sover.
Min lilla Lucifer!
Då har man ju inte hjärta till att väcka honom <3

Funderar på om detta håller i sig om man ska införskaffa sig ett extra par ;)

Min lilla katt är värd allt!

'Light up the darkness'-

Första november 2012.
Första november brukade en gång i tiden betyda så otroligt mycket för mig.
Det var en dag som jag tackade Gud att en viss person föddes på denna dag.
Första november.
Bara tjugotvå dagar mellan oss.

Spenderade större delen utav min gymnasiets åt att hata denna människa som jag en gång älskat mer än vad jag någonsin kunnat förklara.
Svarade med en arme full av hat när jag fick kniven i ryggen utav denne.
Att nu var det nog och jag tänker inte såras mer utav dig!

Femton år.
Jag trodde ärligt att vi skulle vara vi för resten av våra liv.
Skaffa barn samtidigt och vara med på varandras bröllop.
Men det blev aldrig så.
Något kom emellan och tryckte oss isär,.
All den tilliten jag hade för denna personen försvann och hittade aldrig tillbaka hit igen.
Bortblåst från mig och jag kunde inte lita på någon igen på det sättet.
Det kan jag fortfarande inte.
Rädd för att sårad håller jag mig på avstånd.

Det är bara få människor som känner mig.
Det är bara en handfull vänner som jag delar mina innersta tankar och hemligheter med.
Älskar er till döds, ni vet vilka ni är!
M.E & N.L

Vill tro på att alla inte är utav samma sort, men var gång jag vill motbevisa mig själv så slutar det med att jag fäller tårar.
Och jag är tillbaka på ruta ett.
Typiskt mig att alltid tro det bästa hos folk...

För ett tag sedan tog jag kontakt via mail till denne och bad om ursäkt för min envishet och mitt hat.
Fick ett mail tillbaka som fick mig att ångra allt.
Vilken otroligt elak och omogen människa.!
Och medan jag växte upp för att bli en bättre människa så valde tydligen vissa att stanna kvar på samma omogna och barnsliga nivå.

Jag log för mig själv och tackade Gud för att jag äntligen kommit på varför vårt öde blev så.
Två helt olika individer, som två hörnpusselbitar som man försöker sätta ihop.
Det går inte för att de passar helt enkelt inte ihop...

Det tog många år innan jag helt kom över denna personen, det tog många nätter innan jag glömde bort våra minnen helt.
Jag känner varken kärlek eller hat idag. Klart jag uppskattar de åren denne stod vid min sida.
Och jag älskar den för det men idag betyder den ingenting.
Som luft som går ut genom fönstret,
Ingenting.

'Light up the darkness'-