Egentligen kan detta inlägget läggas upp på två olika sätt;

Jag kan visa er oroliga, rädda Nadine. Men jag kan också visa er lugna, glada Nadine.
Jag kan berätta om mina värsta känslor, de är så djupa att dina ögon kan tåras utav att höra det.
Men jag kan även ge er ett leende, glädje och en high five i luften till mig.

Hur kan det vara så?
Hur kan det gå från himmel till helvete på bara några få sekunder?
Hur kan en liten obetydlig sak skänka så mycket glädje men samtidigt så mycket hård orättvis smärta?..

Jag tycker inte synd om mig,
det ÄR synd om mig.
(höj inte era ögonbryn, för då kan ni sluta läsa min blogg).
Jag skulle vilja berätta för er i minsta detalj om mina så kallade "vänner" som lever inuti mig.
De heter Ångest, Press, Otillräcklighet och Panik.
Ständigt allerta i mitt huvud och försöker smyga in i mina fallgropar.
Ibland är det lättare att ignorera bort dom och ibland inte...
Men det kapitlet vågar jag inte gå in på..

Samtidigt har jag så mycket att vara glad över.
-min familj-
Ni är luften i mina lungor,
Ni är stödpelare på en farlig mark.
Ni är så mycket och kommer alltid vara det som ger mig styrka när resten av världen är kall och bitter.

Mamma. Pojkvän A. Min lilla Luc
Systrar Denise, Therese, Marine
Systerdöttrar Michelle, Nicole, Tindra Nova och Milian (Michelles son)

Så mycket kärlek finns i mitt liv!
Tack för att ni älskar och bär mig genom tunga stunder i mitt liv.

Men sen finns det så mycket som gör en rädd och ledsen.
Framtiden, jobb oroar mig mm.

Det är en otrolig känsla att känna sig behövd, att man blir en bit i pusslet.
Men när man gång på gång får 'nej tack' och 'vi har valt att gå vidare med andra', så börjar man tvivla på sig själv. Man tycker ju att man är en smart, energisk, arbetsam och pålitlig person. Men när det är ingen som ser det vad händer då,?

Jo man sjunker, sakta, bara en liten bit i taget. Och till slut är man ända nere.
Väl där nere ser man inte skillnad på vitt och svart. Allt är svart och suddigt.
Och då krävs det inte mycket för att varje liten negativ upplevelse ska kännas enorm och svår att ta sig i genom. *suck!.*

Men Rom byggdes inte på en dag och vill man klättra uppåt så får man börja längst ner. Så mina "svarta" stunder blir som terapi för min själ.
Ibland behöver man må dåligt för att sen inse hur bra man egentligen har det.

Och så länge man bär med sig om att en dag kommer allting vända.
En dag kommer jag att stå där med mina drömmar i uppfyllelse.
En dag kommer jag att vara komplett.

Man måste bara kämpa hårt, göra allt i sin makt för att ens drömmar ska slå in. Fokusera på sitt mål och aldrig släppa det ur sikte!

Kärlek och respekt till alla som kämpar för något stort i sitt liv'
Ge aldrig upp! <3

'Light up the darkness'-

Såhär spenderade jag min lediga tid efter jobb.. Lite härlig avkoppling i soffan med min lilla katt sovandes bredvid.
Efter det kom hjärtat hem, min älskade A, med en liten present till mig.
Ett silver halsband med en amulett där det står; FÅNGA DAGEN!
Blev så otroligt glad :D
Han vet att jag oroar mig för mycket.
Och i onödan så han gav mig en liten påminnelse om att man måste se det bästa utav var dag.
Varje dag har något underbart med sig, varje dag är värdefull!
Så himla vackert utav honom <3

Var ute och googlade nätet runt, kändes det som iallafall ;) för att leta efter en ny väska.
Var ute efter tre saker;
Nitar
Portföljliknande och
Praktisk.
Och efter en timmes sökande fanns den där framför mina ögon.
THE PERFECT BAG!!
Tadaaaaa ;)
Så snygg och där va t.o.m en skalle på den :) tummen upp!!
Så klick klick och den var min :D

Lyckad kväll som avslutades med mina matlagnings skills;
Thai red curry wokgryta med jasminris.
Väldigt gott & väldigt uppskattat!

Ligger i sängen nu intill min man, ögonen är trötta så det blir godnatt nu!

'Light up the darkness'-