Har precis kysst min älskade hejdå i dörröppningen.
Kändes i hela hjärtat när dörren stängdes och jag insåg att nästa gång jag ser hans vackra ansikte är om sjutton dagar, den tjugosjunde december.
En hel evighet dit...
Försökte hålla tårarna tillbaka, men några föll ner långs min kind.

(älskar dig så otroligt mycket A)

Nu ska jag mysa ner i soffan med mysfilten och kolla lite tv innan jag somnar.
Det blev bara tre timmars sömn inatt så jag behöver några extra för att jag ska orka med allt jag ska göra idag.
Berättar mer sen, blev så himla trött nu.

'Light up the darkness'-

Måndag den 3/12 kl; 10.22

Vaknade nyss med en lycklig känsla i hela kroppen.
Allt känns så verkligt så jag ler, får fram ett litet gigglande.
Ser mig själv i tankarna, i svart tshirt och mina nya mjukisar på.
Jag ser det så tydligt.
Tänker att äntligen har min dröm slagit in.
Allt jag någonsin velat ha, allt jag kämpat för, allt jag bett till Gud om finns framför mig.
Min framtid ordnade sig,
Ingen mer oro.
Ingen mer besvikelse.
Inga tunga tårar som lämnar mina ögon.
Bara total lycka och stolthet!

Dessa tankarna går så snabbt i mitt huvud. Och på mindre än två minuter så jag spolat fram flera år i mina tankar.
Har aldrig känt sådan lycka.
'jag klarade det! Jag gav aldrig upp'

Men alla sagor har ett slut,.
Och jag inser ganska snabbt att det var en dröm..
Vill först inte tro på det, drömmen verkade så sann.
Men när jag reser mig upp från sängen och kollar runtomkring så förstår jag.

Det var bara en dröm..

'Light up the darkness'-

58 DAGAR KVAR!

Finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag älskar min pojkvän!

Jag är så lyckligt lottad som hittade min livs kärlek vid så unga år!

Han blev min räddning, fick mig att glömma alla de människor som gått bakom min rygg.
Alla de som utnyttjat min vänskap.

Helt plötsligt var de inget värda jämfört med honom.
Allt jag behövde och ville ha fanns i honom!
Min älskade A!

Forever and ever boo <3

Första november 2012.
Första november brukade en gång i tiden betyda så otroligt mycket för mig.
Det var en dag som jag tackade Gud att en viss person föddes på denna dag.
Första november.
Bara tjugotvå dagar mellan oss.

Spenderade större delen utav min gymnasiets åt att hata denna människa som jag en gång älskat mer än vad jag någonsin kunnat förklara.
Svarade med en arme full av hat när jag fick kniven i ryggen utav denne.
Att nu var det nog och jag tänker inte såras mer utav dig!

Femton år.
Jag trodde ärligt att vi skulle vara vi för resten av våra liv.
Skaffa barn samtidigt och vara med på varandras bröllop.
Men det blev aldrig så.
Något kom emellan och tryckte oss isär,.
All den tilliten jag hade för denna personen försvann och hittade aldrig tillbaka hit igen.
Bortblåst från mig och jag kunde inte lita på någon igen på det sättet.
Det kan jag fortfarande inte.
Rädd för att sårad håller jag mig på avstånd.

Det är bara få människor som känner mig.
Det är bara en handfull vänner som jag delar mina innersta tankar och hemligheter med.
Älskar er till döds, ni vet vilka ni är!
M.E & N.L

Vill tro på att alla inte är utav samma sort, men var gång jag vill motbevisa mig själv så slutar det med att jag fäller tårar.
Och jag är tillbaka på ruta ett.
Typiskt mig att alltid tro det bästa hos folk...

För ett tag sedan tog jag kontakt via mail till denne och bad om ursäkt för min envishet och mitt hat.
Fick ett mail tillbaka som fick mig att ångra allt.
Vilken otroligt elak och omogen människa.!
Och medan jag växte upp för att bli en bättre människa så valde tydligen vissa att stanna kvar på samma omogna och barnsliga nivå.

Jag log för mig själv och tackade Gud för att jag äntligen kommit på varför vårt öde blev så.
Två helt olika individer, som två hörnpusselbitar som man försöker sätta ihop.
Det går inte för att de passar helt enkelt inte ihop...

Det tog många år innan jag helt kom över denna personen, det tog många nätter innan jag glömde bort våra minnen helt.
Jag känner varken kärlek eller hat idag. Klart jag uppskattar de åren denne stod vid min sida.
Och jag älskar den för det men idag betyder den ingenting.
Som luft som går ut genom fönstret,
Ingenting.

'Light up the darkness'-

Stod nyss vid spisen och lagade mat och då kom min älskling till mig med sin mobil i handen och säger;
Vill du gråta? Svarar honom med att jag kollar på allt bara det inte handlar om djur,..
(mår så dåligt när man ser djur som far illa, som så många andra)
Då säger han att jag ska lyssna på en låt, själen av en vän med Ken Ring.
(Min barndomsidol btw.)

Han sätter igång låten och det går inte många rader i låten förrän ögonen tåras och rinner nerför mina kinder.
De orden, meningarna skär rakt in i min tjocka hud och trycker sig in mot mitt hjärta.
Låten berör mig på så många sätt.
Hans ängsliga röst som han tappert håller stark för att inte börja gråta.
Det är så äkta, en ren tragedi.
Hans inre är så sårbart och skört, känner igen så många ord.
Byter ut mig mot honom i några verser och halsen svider.
Detta är så mycket,
så vackert, så äkta, så mycket kärlek,.
Så mycket känslor som kommer fram pga en mans röst.

Kollar upp mot A som redan kollar på mig, torkar bort mina tårar och ler.
Frågade honom om han också grät?
Det gjorde han inte, men han visste att jag skulle gråta..
Han känner mig så väl..

Känns skönt att få tyst gråta ut ibland, låta ens tankar få andas och bli till liv.
Få hantera det för att sedan få ett nytt sätt att se på saken.
Det behövs ibland.
Bara få höra en låt som träffar en rakt i hjärtat och bara njuta av att någon lyckats sätta ihop alla de orden som berör en djupt in.
Det är musik, ren magi.

Ken! Du är helt otrolig!
Tack för denna låten <3

'Light up the darkness'-

Sitter just nu i min rosa myssoffa och kollar ut genom fönstret med lite svag musik i bakgrunden.
Tänker på olika människor som har kommit och gått. Tänker på de som svor på att alltid stanna och de som man tog förgivet...
Tänker på den gången man tänkte att vänskap varar förevigt., tur att man vet bättre nu...
Än idag kan jag känna att jag saknar vissa personer som fanns i mitt liv förr. Än idag kan jag komma på mig själv att kolla ut i en stor folkmängd för att just kanske få syn på nån som jag stod väldigt nära en gång i tiden.
Än idag kan jag såras över alla de som "högg mig i ryggen".
Jag lät det hända så många gånger att jag tillslut tog ett stort kliv bakåt och slutade att lita på mina vänner.
Jag valde att ge all min tid & kärlek till min pojkvän samt min familj.
Det ångrar jag inte en sekund.
När jag berättar något positivt hoppar de utav glädje för min skull.
När jag är ledsen finns där så många som skulle göra vad som helst för att få mig att le igen.

I min familj finns det ingen avundsjuka, de är äkta människor med riktiga känslor. De är mina ädelstenar, värdefullaste på hela jorden.

Tack för att ni finns och älskar mig så oändligt mycket som ni gör!

'Light up the darkness'-

Egentligen kan detta inlägget läggas upp på två olika sätt;

Jag kan visa er oroliga, rädda Nadine. Men jag kan också visa er lugna, glada Nadine.
Jag kan berätta om mina värsta känslor, de är så djupa att dina ögon kan tåras utav att höra det.
Men jag kan även ge er ett leende, glädje och en high five i luften till mig.

Hur kan det vara så?
Hur kan det gå från himmel till helvete på bara några få sekunder?
Hur kan en liten obetydlig sak skänka så mycket glädje men samtidigt så mycket hård orättvis smärta?..

Jag tycker inte synd om mig,
det ÄR synd om mig.
(höj inte era ögonbryn, för då kan ni sluta läsa min blogg).
Jag skulle vilja berätta för er i minsta detalj om mina så kallade "vänner" som lever inuti mig.
De heter Ångest, Press, Otillräcklighet och Panik.
Ständigt allerta i mitt huvud och försöker smyga in i mina fallgropar.
Ibland är det lättare att ignorera bort dom och ibland inte...
Men det kapitlet vågar jag inte gå in på..

Samtidigt har jag så mycket att vara glad över.
-min familj-
Ni är luften i mina lungor,
Ni är stödpelare på en farlig mark.
Ni är så mycket och kommer alltid vara det som ger mig styrka när resten av världen är kall och bitter.

Mamma. Pojkvän A. Min lilla Luc
Systrar Denise, Therese, Marine
Systerdöttrar Michelle, Nicole, Tindra Nova och Milian (Michelles son)

Så mycket kärlek finns i mitt liv!
Tack för att ni älskar och bär mig genom tunga stunder i mitt liv.

Men sen finns det så mycket som gör en rädd och ledsen.
Framtiden, jobb oroar mig mm.

Det är en otrolig känsla att känna sig behövd, att man blir en bit i pusslet.
Men när man gång på gång får 'nej tack' och 'vi har valt att gå vidare med andra', så börjar man tvivla på sig själv. Man tycker ju att man är en smart, energisk, arbetsam och pålitlig person. Men när det är ingen som ser det vad händer då,?

Jo man sjunker, sakta, bara en liten bit i taget. Och till slut är man ända nere.
Väl där nere ser man inte skillnad på vitt och svart. Allt är svart och suddigt.
Och då krävs det inte mycket för att varje liten negativ upplevelse ska kännas enorm och svår att ta sig i genom. *suck!.*

Men Rom byggdes inte på en dag och vill man klättra uppåt så får man börja längst ner. Så mina "svarta" stunder blir som terapi för min själ.
Ibland behöver man må dåligt för att sen inse hur bra man egentligen har det.

Och så länge man bär med sig om att en dag kommer allting vända.
En dag kommer jag att stå där med mina drömmar i uppfyllelse.
En dag kommer jag att vara komplett.

Man måste bara kämpa hårt, göra allt i sin makt för att ens drömmar ska slå in. Fokusera på sitt mål och aldrig släppa det ur sikte!

Kärlek och respekt till alla som kämpar för något stort i sitt liv'
Ge aldrig upp! <3

'Light up the darkness'-

Dessa dagarna som har gått har varit otroligt jobbiga att ta sig igenom,.
Så mycket som händer, så mycket att jag bara har stängt in mig i mig själv.
Stängt porten till mina känslor och levt på tom luft.
Bara sovit, jobbat, sovit, jobbat.
Kan inte berätta för någon, mina hemligheter skulle skrämma dom,
Berättas för världen och jag skulle känt mig ensammare än förut.
Så det är lättare att bara vara själv.
Slippa fejk le, slippa prata, skratta.
Bara tänka, fundera, söka lösningar och bara klara av dagen.
Helt på egen hand.
En dag i taget...
Det lovade jag mig själv..
Min familj ger mig styrka,
Vad skulle jag gjort utan dom?
(ni är det vackraste jag har

'Light up the darkness'-